Tankar i väntan på nästa våg…



Att surfa är livets skola 🌊 
Om du lyckas släppa tanken på att hajnäten är bortplockade för säsongen och att alla andra surfar som Kelly Slater (googla om du behöver), då kan du, för ett ögonblick, vara helt i zen 🧘🏼‍♀️ på en bräda i Stilla havet.


Men det kräver rätt plats. Platsen där du kan vila mellan vågorna – fånga dem när du vill, och låta dem passera när du vill. Bara några meter därifrån ligger impact zone. Där vill du inte sköljas runt. 

 Jag har varit där, både i livet och på havet.
 (Och kan nog inte enbart skylla det på mitt surfuppehåll sedan pandemin.) 

 Att sluta kämpa emot och ta en paus fick mig att spolas upp på land. Behövligt. 
Att starta om är som att paddla ut igen. Leta balans, i dubbel bemärkelse. 

 Och kanske är det just det som är grejen – att ibland kliva upp på stranden, samla kraft, sedan ge sig ut igen. Inte för att tävla med de andra i line-upen (spoiler: Kelly Slater är världens bästa surfare) utan för att hitta sin plats. 



Det är där, mellan vågorna, jag försöker vara nu. 


Och hajarna? De påminner mig mest om att inte låta rädslor få styra. 

Jag erbjuder inga surflektioner (än), men skriv om du vill veta mer om vad jag gör 📩
 Vad är din våg just nu? Surfar du den, eller kämpar du emot? 💭